Vårsnack med er.

Det är vår i luften, men var är er? Kan man ju undra såframt man är upplagd för en försigkommen, men helt värdelös ordvits och det är man ju knappast då vårtecknen hopar sig i den mildra graden att man nästan kiknar av missnöje. Jo, missförstå mig gärna fel, men våren är en tid som är förunderligt vacker, en tid som deklarerar pånyttfödelse och början till en varm och skön sommar. Om det inte skulle vara för de demoniska attribut som följer det hela allenast för att fördärva nöjet att njuta av naturens finaste egenskaper. Det hela börjar en timme innan väckarklockan deklarerar att man ska börja sno sig ur täcket och raggla till badrummet enbart för att chockeras ihjäl sig själv av sin egen spegelbild. Det är nämligen så att kajorna på taket vaknar tidigare än underskrivne och sätter igång med en repertoar bestående av ”Singing in the Rain” med tillhörande steppdans och hela fjäderfäensemblen inblandad i hängrännorna av metall som passligt nog ligger ca en meter från skallen om man ser till fågelvägen mellan nattkudde och kajornas gryningsestrad.

Då regnet slutat droppa och solen sticker skallen fram bakom molnen torkar världen upp och man känner att nu ska man gå ut och skaka av sig inomhusdammet. Man smäller upp dörren, skrämmer iväg kajorna och ställer sig behörigt ut på gräsmattan. Där står man bredbent som en annan patron och tar ett djupt andetag, hälsar välkomnande på solen och daskar kamratligt björken på den robusta stammen. Sedan slår verkligheten in. Solen bränner de ovana ögonen ur skallen och man blir – om inte annat – tillfälligt blind och raglar ned för slänten, tornar in i den parkerade bilen, bryter av ytterspegeln och landar med ljudligt bröl i en pöl brunt vatten som inte ännu dragit nytta av solens upptorkande egenskaper. Generat lagar man sig illa kvickt upp på tvenne ben igen bara för att brista ut i nysningar som hotar att slänga ut lungorna på gårdsplanen och ögonen stämmer in i vårens härligheter genom att översvämmas först med tårar och sedan muras igen av torkande sådana. Antihistamin senare släpper allergisymtomen och man somnar av biverkningarna kl 16.15 och vaknar 02.46 bara för att fru A inte hade lust att väcka mig då gubben sussade så sött i soffan. Låt honom sova ut ordentligt. Mellan 02.46 och 04.55 ligger man sedan klarvaken och då man åter somnar sent omsider börjar kajorna ägna dig åt dans i hängrännan. Åh, den härliga våren.

Våren betyder också att bilen ska städas, båten ska fixas i vattenskick och de där trädgårdssakerna ska placeras strategiskt ut så att man har syn över ägorna, samtidigt få i sig passligt med sol och att man kan gömma sig diskret från förbipasserande grannar. Inte alltid helt enkelt att kombinera dessa ambitioner. Förra sommarens trädgårdsmöbler hade levt ett gott liv och åtnjutit en hel del omsorg, men beslöt sig den sista veckan innan vintermagasinering att ställa sig framför trädgårdstraktorn och traktorn vann. Möblerna blev brännved och i år ska nya skaffas. Visst är det konstigt att två människor, bundna av ringar och granna löften kan ha så olika uppfattningar om vad man ska sitta på då man klämmer i sig grillkorv och pilsner! Min mening är att det går alldeles utmärkt att sitta på plaststolar och ha ett passligt bord i plast till detta. Grönt, lättspolat med högtryckstvätten och inte alls så dyrt som den där gruppen i jacaranda som vunnit stilpris på möbelmässan i Paris 1932. Och som garanterat inte håller för det tryck som en trädgårdstraktor på ett par hundra kilo plus mig på åkdonet kan orsaka i en stund av vilsekommen tanke och missriktad uppmärksamhet. Förmodligen förlorar jag dock denna rond i valet av möblemang.

Grillen ska fram och det där med att ”den får stå till våren, det är enkelt att putsa den sedan” får man nog omvärdera en del. Två timmar med stålborste, högtryckstvätt och vinkelslip gjorde förvisso saken, men det känns som att det var mer möda och besvär än vad resultatet gjorde gällande. Och så är grillen lika skitig igen efter att första omgången fläsk bränner fast på gallret. Tur att man alltid kan säga ”jag gör det senare”.

”Jag gör det senare” är en bilfråga också. Visst har voituren spolats renare även under vintern, men oftast mot betalning och automatik på närmaste mack med adekvat utrustning. Vårsolen lockar dock fram den äventyrliga mannen som minsann kan ta hand om sin egen bil, professionellt, billigt och dessutom lapa sol samtidigt medans musklerna får svälla och arbeta till alla åskådares förtjusning. Till saken hör att solen, om också rund, gul och het, är inte sådär vansinnigt varm i längden fastän man kan tro det då man förundrat ser hur graderna stiger i mätaren optimistiskt placerad på solsidan. Fram med ämbaren, varmvatten, schampo, vax och trasor av alla de olika sorter. Strax inser man att luften inte är så varm som man trodde, vattnet i spannet är varmare än man lämpligen tål och efter en stunds gnidande av bilplåten låser sig ryggen och man står där kutig och smärtfylld och hoppas på att någon ska komma och döda en. Och då har man bara kommit förbi första dörren på bilen. De där tre musklerna man en gång hade, har sedan länge pensionerat sig och vill påminna om sin status genom att klaga med illa molande värk. Men skam den som ger sig och inom en rejäl stund är bilen tvättad och man kan räta på sig samt krypa ur vinterkläderna som man under arbetets gång tvingats installera på sig eftersom det var trots allt så satans kallt ute i solen. Fast nu svettas man i gengäld. Torka, torka, torka och sedan vaxa. Ännu jobbigare än att tvätta och ytterligare en halv dag senare står bilen fin och glänsande på gården. Ja, då kommer frun i huset och informerar att den bör ju få en interiörsuppfräschning också och lyckas trolla fram fönstertvätt, vinylputs och lädergejsimojs för insmörjning av säten. Och se, en dammsugare har uppenbarat sig samtidigt som frun har försvunnit lika snabbt. Och så rök resten av dagen år pipan. Nästa dag regnar det ymnigt, litet snöslask på köpet och bilens nyrekonditionerade exteriör ser ut som den gjort hela vintern, skitig, och trots att man kan se i interiören vissa blänkande detaljer, så har någon användare av automobilen burit med sig slask i kängorna och en påse utspridda pommes frites så man blir trött i hela huvudet.

Båten är en annan femma och ska den i plurret så måste den åtgärdas innan den guppar på böljorna de blå. I dagsläge har den ett skrov och en motor, men ingen inredning, för i ett ryck av vansinnig ambition i höstas revs allt löstagbart ut, inklusive golv och tak, för att omkläs med färska mattor och tyger i adekvata färgkombinationer. Verkar enkelt nog, men sedan ska det hela göras också. Fru A är ju utbildad tapetserare så hon kan nog fixa inredningen bara hon hinner, men jag ska därnäst montera den. Motorn ska få sin årliga genomgång och vissa slitdelar ska bytas ut vilket inte heller är alltför komplicerat, men man måste få tummen ur. Och att få tummen ur tycks vara besynnerligt problematiskt. Har den måhända slagit rot i rectum? Då allt är klart ska båtskrället i vatten och förhoppningen är att den inte sjunker av någon ospecificerad anledning eller att jag tar mig ett ofrivilligt dopp vilket jag redan demonstrerat att jag kan göra till många närvarandes stora munterhet. Icke att jag ger den tillfredställelsen en gång till. No Sir!

Våren, den härligaste av årstiderna… jag stannar fanimig inne och glor på film istället.

Säg NEJ och gör det nu!

Bensinupproret fungerar INTE!

Som rubriken säger kan man lugnt konstatera att det s.k. bensinupproret fungerar inte och beviset på detta är bränslepriserna som bara stiger och stiger. Dessutom ett ganska övertygande bevis, om jag får säga min mening, det här med att priset för soppa ligger på snart 16,- litern!
Olika uppror som nu och då sprids via Aftonbladet, Expressen och även FaceBook uppmanar oss att skriva på listor som ska levereras till ”bestämmande instanser” eller så ska vi inte tanka på måndagar alls på de ledande stationerna Preem, Statoil och allt-vad-fan-de-heter. Funkar inte och som en stationsföreståndare sa: Tankar de inte på måndagen, så tankar de på tisdagen desto mer.

Jag har en bekant som jobbar på en bemannad bensinstation som chef. Eller snarare, det var en gång i tiden en servicestation där man tankade sina bilar och mopeder, där det fanns en biltvätt och en verkstad samt en massa lämpliga reservdelar till de flesta bilmärkena, om det så var en fläktrem som gått av eller en bit slang för att hindra kylvätskan att rinna ut på gatan. Allt fanns och därtill personal som kunde hjälpa till om man hade tre tummar mitt i handen.
Idag är det annat. Jo, man kan hitta en säkring och kanske ett litet urval tändstift samt bilvård för överpris, men den gamla servicestationen är historia. Bakom disken står finniga hummelstörar som knappt kommit ur mopedåldern och kan allt om World of Warcraft med inget om bilar eller tjejer som kan lägga en korv i ett bröd, men vet inte vad en H7-lampa är för något.
Bekantingen som förestår en av dessa f.d. servicestationer/bensinmackar berättade att dessa uppror har inte hittills gett någon effekt alls eftersom vinsten i det bränsle som de säljer är relativt liten och omsättningens stora pengar kommer från merförsäljningen kring det där ofrånkomliga bränsleinköpet. Kaffe (kostar 20 öre att brygga, 10 pix till kund), smörgåsar (3 kronor att tillaga, 15 ut), konditoriprodukter, godis, biltvätt, spolarvätska, filmuthyrning o.s.v. Vad bränsleförsäljningen ger är inte mycket och uppropen trots minskar inte veckans totala omsättning. Snarare tvärtom, för man kör slut på tanken och istället för att tanka 20 liter som man brukar fyller man hela tanken på 60 liter bara för att ha så det räcker. Men ju mer man har, desto mer använder man, så ekorrhjulet är i rotation. Bara att inse.

Den gode bekanta personen ämnar sluta som mackföreståndare. Inte för att han skulle vara trött på orättvisorna vad det gäller bränslepriser och i synnerhet beskattningen av drivmedel, utan för att han fått en bättre anställning på annat håll. Men han lämnar jobbet med en insideinformation som gör gällande att OM man ska slå hårt mot bensinbolagen och tvinga dem omvärdera sin verksamhet = pris på bränsle = lobbyverksamhet gentemot staten, så ska man helt enkelt inte handla något alls på bemannade stationer eller de stora kedjornas obemannade mackar. Handla drivmedlet på din lokala independentdistributör och maten på ICA eller Coop och på landsbygden ska du köpa din mat i den lokala bybutiken, för annars går den omkull. Klipp i tu ditt bensinkort och skicka in det till storbolagen med ett meddelande om att du säger upp kontot och Fuck You alldeles särskilt mycket! Skaffa ett nytt kort hos någon av de mindre aktörerna. Skulle 400 000 individer göra detta, så skulle storbolagen nog värdera om sin prispolitik ganska omgående.

Min familj bytte för exakt ett år sedan från Preem till en mindre aktör som har sina stationer, alla obemannade, allstans i Sverige, men mestadels ute där man kör, d.v.s. längs med landsvägar och i glesbygden. Vi har sparat reda pengar, inflation inräknat, de senaste 12 månaderna, 2320 kronor i bränslekostnader (enligt kvitton och har inte kört vare sig mer eller mindre) och mellan tumme och pekfinger minst lika mycket i onödiga inköp då man nu råkar vara på Preem. Det kanske inte är mycket pengar i det stora hela, men tänk om 400 000 kortinnehavare skulle göra samma sak. Besparingen skulle vara 928 miljoner pix och då börjar vi tala om pengar som storbolagen inte får in. För att inte tala om den där merförsäljningen! Finns då risken att småbolagen blir giriga? Jo, klart som korvspad, men å andra sidan kan de bli ännu billigare då de stora tvingas sänka priserna. Vem vet?

Nu är det ju inte endast storbolagen som bär skulden till de höga priserna. Vi har ju råoljepriset, världsekonomin, krig och konflikter samt en grön våg som rabiata miljöpartister och andra s.k. nygröna med tretton steg till tunnelbanan och hög riksdagslön förordar. 56 000 kronor i månaden och man behöver inte bekymra sig om ören. Man kan då t.o.m. höja skatten en aning, för det drabbar ingen fattig!

Jag är för en bättre miljö. Vi källsorterar, använder grön el, köper Kravmärkt då det är möjligt och kör miljöbilen med partikelfilter på ett ekonomiskt acceptabelt sätt. Men att piska resten av ryggskinnet bort varje gång man tankar är inte acceptabelt, i synnerhet då man bor på landet där det inte finns kollektivtrafik och individens arbetsresa kräver egen bil. Dra av det på skatten, kan man ju påpeka! Och visst, det gjorde vi. Resultat = 0. Så den extraskatt man borde ha betalat försvann förvisso, men på familjenivå blev slutresultatet ändå noll. Skattelättnader är bra, men då man inte är höginkomsttagare så är det inte det där lilla i skattesedeln som spelar roll utan summan som visas på bensinautomaten då tanken är full. Det spelar roll!
Så skit i att inte tanka då och då hos de ledande bolagen, tanka inte alls där. Någonsin. Och köp inget! Från och med nu! Då gör du skillnad.

Gör mig en tjänst, kommentera eller ge pluspoäng på mitt bloggtips om bloggar som handlar om allt möjligt