Intelligens är en ganska subjektiv sak även om intelligensen kan vetenskapligt mätas på olika sätt. Tolkningen av intelligensen enligt smartklubben Mensa skiljer sig från exempelvis Wechslers värderingstabell, som används bl.a. i sjukvården. 100 är medelvärdet för befolkningen och frid och fröjd följer av detta. De flesta som kan läsa denna text – och förstå den – ingår i ”normalgruppen”.
Men om man nu skall reta sig på något - vilket jag gör på återkommande basis - så kan man utan vidare ta en titt på nättidningarna som modifierat sina s.k. intelligenstest att rikta sig in på ett specifikt område. Expressen, för att ta ett färskt exempel, frågar Har du ett högt vagina-IQ? Är Du sexsmart? Har du snippkoll? Vad kan du om mannens könsorgan? Kolla ditt kärleks-IQ!
Kul kanske för somliga, men jag irriterar mig djupt på att sammanlänka dessa högst underhållningsmässiga ”tester” till någon grad av intelligens överhuvudtaget. Kanske en begränsad del av allmänkunskapen, men att ha dessa på nättidningssajterna är en förolämpning för en smart läsare som Eders Trogne. Å andra sidan visar det vad som är intressant idag, för korkade tester och underhållningssextema i tabloiderna är inget som slumpmässigt läggs ut. Det finns ett sug (!) efter sexrelaterat material och då man inte slänger ut idiotiska test, så skriver man om dejtingsajter för otrogna, KK-relationer, 10 steg till bättre sex, hur många partners någon har haft, skall jag ställa upp på sex utan lust, därför misslyckas du med dejten och förför din partner - Om och om igen! Kärleken slutar efter 12 år! Vafan?
12 år är inget att tala om. Vissa klarar av det, andra inte. Men låt mig vara självgod till den milda graden att jag kan erkänna, att jag minsann älskar min kära fru och 12 år är passerat med råge. Och hör sen! Vi bråkar aldrig och är vi av olika åsikter så resonerar vi intelligent, precis som två vuxna människor förutsätts att göra. Vi går aldrig till sängs utan att ha kallat varandra för vidriga saker, typ pissmattesugga, glosögonapa, rismask, bambuhamster eller helt enkelt satans apa. Momentet kräver exakt timing, en väl passande tonalitet och så pass tillgjort allvar att det skapar ett leende, ett skrockande eller rentav en skrattsalva. Då lägger man sig med ett leende på läpparna och natten blir söt. Fungerar alltid - även om förolämpningen skulle vara halvdan.
Dock har jag svårt att se Expressen skriva om Kan du din aftonförolämpning? Tio sätt att klia en hårig rygg! Säng-IQ – vet du hur man avslutar Mac-program och lägger datorn i viloläge då din man somnat med den på magen?
Jag vill citera Ridley Scott: Sex är inte kul om man inte själv får vara med. Därav bristen på sex i hans filmer. Ja, några hångelscener kan man väl hitta, men Scott kittlar oss hellre med den subtila tanken om att sex pågår - det behöver inte visas. Jag är ingalunda emot sex – om nu någon ens undrar – enbart mot idiotförklaringen av myndigt folk som vill se riktiga nyheter i en tidning, inte bara sport och dödsannonser med tretton sidors extrabilaga om de senaste sextrenderna.
Det var bättre förr. Det fanns ju porrtidningar och i dem kunde man läsa om såväl grundsex som mer avancerade positioner och metoder. Nu var det ju så, att man inte själv fick köpa dem – och inte kom det på frågan att man ens skulle försöka. Dock hade pappa – någon annans pappa – alltid ett färskt lager undangömt någonstans och dessa tummade man igenom försiktigt och med största intresse.
Att en dagstidning skulle ha skrivit om vagina-IQ var otänkbart. Dagstidningar innan Internet var civiliserade saker. Kvällstidningarna kunde nog våga med en och annan sensation, men nästan alltid visade dessa vara provocerande rubriksättningar med textinnehåll som inte krävde vare sig fantasi eller självcensur. Sedan kom www och de gamla ugglorna i huvudredaktörskontoret ersattes med informationskonsulter och unga rivjärn från Journalisthögskolan som preparerat sina färdigheter med finansiella kärnämnen och då fick skribenterna följa en ny lag. Den som sitter på toppen bestämmer. Nu är det oklart om lättnaderna på sexinnehåll och annan provocerande text var även en lättnad för journalister. De kanske hade suttit och hållit inne med en massa konsternerande material som de nu fick publicera?
Och resultatet? Tja, öppna vilken som helst nättidning – med några undantag – och du blir idiotförklarad på momangen. Bara som exempel från en nättidning:
JLos tvillingar i Gucci-reklam.
Bläckfisken Paul död.
Jag levde med en porrmissbrukare
Angelina sviken – av barnflickan
Anna Ankas nya program ”ett bottennapp”.
Vem bryr sig? Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att en enda av de människor jag känner skulle ens… fast vad vet jag? Det är kanske de i min närhet som kräver ”nyheter som underhållning”. Fy fan, men helt realistiskt.
Är då mina vänner IQ-befriade? Är alla som lägger energi på att läsa om sex i dagstidningarna blådårar och störda? Är jag den enda som läser Dagens Industri? Jag törs inte fråga, kanske min världsordning ruckas och jag faller från min präktighetspiedestal med en smäll. Kanske får jag en uppväckelse som avslöjar att saker och ting faktiskt sker och heter något annat än det man skrev på den civiliserade tiden i riktiga papperstidningar för folk som intresserade sig om samhällets situation. Kanske är jag förlegad, antik och bakåtsträvande?
Så jag skrattar om kvällen, får min rygg kliad och somnar med en dator på magen. Hur sexigt är det? Så – eventuellt – kanske det finns utrymme för flamsnyheter och kanske kan jag låta bli att reta mig över dem och hålla mig till mina intellektuella blaskor bästa jag vill. Jag får helt enkelt installera ett mentalt filter i skallen för att sortera bort det jag inte vill se eller höra. Och där har vi lösningen till hur man blir döv och blind men högljudd.
Här en helt omotiverad bild som har att göra med en – eller flera – kvinnliga könsorgan.
