Det där med kungahuset och dess vara eller icke vara har plötsligt fått en intressant vändning om man skall tro tabloiderna. Prinsessan Madeleine har kastat den där otrogna idiotens ring och alla är ilskna på sina respektive håll.
Vad göra? Jag är för gammal - och gift lyckligt - så jag duger nog inte trots att Madeleine är ju en pudding. En rik sådan. Skulle hon välja mig, så är risken att jag inte kom väl överens med svärföräldrarna relativt stor - motståndare till den här sortens monarki som jag är.
Nej, jag erbjuder istället ut mina söner, Jesper och Jonas (Jesper i klassfoto och Jonas som han brukar se ut då man skall fota honom). Båda starka och kroppsligt vuxna. En ska på sikt bli snut, den andra polishund. Det ville han när han var 4 år gammal. Nu skall han nog göra militär karriär i Finland. Stadiga utbildningar, en i ekonomi, den andra i någon sorts kognitiv psykologi. Båda är friska, har en rik farfar och tränar varje vecka på gym 2-3 gånger. Det säger sällan emot och lyssnar alltid på sin far. Tills de inte orkar längre. Eller bryr sig.
Dessa ynglingar bjuder jag ut, utan kompensation eller annan gengäld. En plats i kyrkan vid giftermålsceremonin uppskattas... fast ungarna tror ju förstås inte på Gud. Kanske en rejäl borgerlig vigsel på kommunhuset i Karlsborg? Sveriges reservhuvudstad, icke desto mindre! Fest i vår nyansade trädgård. Litet närmare folkligheten, för helvete.
Nåja, hoppas någon såg vart ringen flög, för jag är inte så sugen på att ha Madeleine som svärdotter, sanningen att säga, och mina pojkar faller nog aldrig för en överklasskvinna oavsett leendets bredhet och tändernas vithet. Ringen däremot...pantbanken skulle säkert ge en bra penning för den. Och det skulle behövas, för nu närmar sig slutet av månaden och räkningshögen är inte låg.
Tänkvärd tanke:
Vatten är viktigt. Om det inte fanns vatten skulle ingen lära sig att simma och alla skulle drunkna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jamen kommentera gärna om Du tycker det är nödvändigt, roande eller bara för att Du är snäll.