Shit, Pommes Frites översätter man en av rollkaraktärernas förvåningsutrop gång på gång. Hur rätt han man inte denna gång. Hela filmen är som skit garnerat med pommes som kokat i olja sedan förra oktober. Helt enkelt otolererbart. Årets andra bottennotering kommer i form av Arctic Outbreak och är helt i klass med Maneater. Kanske t.o.m. värre, för här finns ändå en skådespelare som känd och kunnig trots att han kammat hem tre nomineringar för Razzie Awards.
Kilmer läser in nyåret
Val Kilmer är duktig, men han har figurerat i riktiga skitfilmer mer än lovligt många gånger på senare tid. Och inte blir det bättre av att han jobbar in en statistroll, tar förmodligen ut en riktig skådespelarlön och kryper vidare till nästa film. Kilmer visar ingen passion längre och de tiderna då han spelade Doc Holidaytill perfektion i Tombstone eller Gay Perry i Kiss Kiss Bang Bang tycks vara över för evigt. Har Kilmers skallinnehåll vält omkull, eller varför åtar han sig filmer av denna kaliber? Läser han inte längre sina manus innan han lovar bort sig? Uppenbarligen inte och jag förstår om han behöver få knäckebröd på bordet eller sprit i skåpet, men jag misstänker att Kilmer inte behöver arbeta speciellt mycket för att kunna skrapa ihop dagens nödtorft. Jag förstår inte och därmed väl.
Svart man...han dör!
Alla de andra inblandade i The Thaw, som kunnigt "översatts" till mer svenskklingande Arctic Outbreak, är en film som fick min äldsta son att brista ut i Jag blev just 1,5 timmar dummare! Hur han räknar lägger jag mig inte i, men dumhet räknas väl inte i timmar. Vad vet jag, det är han som studerar någon sorts psykologi, jag blott ser på film. Huruvida vi blev dummare får bli osagt, men 1,5 timmar skulle lätt ha kunnat begagnas på annat håll, men samma olustkänsla i behåll. Foten i Foppasandalen under gräsklipparen, tokdampattack av grannens colliestora katt, bli långsamt skalperad av Mona Sahlin med det socialdemokratiska valmanifestet eller något annat som kunde allvarligt irritera under en längre tidsrymd. Jag såg filmen igår och jag är fortfarande idag inte road, snarare oroad.
Döden kommer i form av insekter av forntida slag
Kort: En grupp forskare hittar en mammut i Arktis som håller på att smälta (klimatfrågan). I och med upptiningen vaknar också forna parasiter till liv och orsakar högst obehagligt sjukdomsförlopp som hotar hela världen om uppvärmningen av Jorden fortsätter (klimatfrågan). Bäst att dö och minska de döendes lidande (martyrfrågan). Men hur det nu kommer sig, så anländer tre studenter, en helikopterpilot och huvudforskarens (Kilmer) dotter, som inte är på god fot med sin far (familjefrågan). Två av studenterna är ex-varandra (sexfrågan) och en förefaller vara en nörd emedan en annan har fobier och uppträder allmänt idiotiskt (klyschafrågan). Helikopterpiloten är svart, amerikansk afrikan, eller vad man numera skall kalla en som inte är helvit, och samma sekund man ser honom, så tänds ljuset från stjärnan Heureka. Han kommer att dö! Två har sex, de kommer att dö! Och så vidare!
Död, väldigt död.
Parasiterna är ena små jäklar. Hannarna tuggar hål i köttet och honorna lägger ägg. Sedan poppar det ut små larver som konsumerar kroppen från insidan och lämnar den drabbade i eländigt tillstånd som blir värre efter döden. Skrik och gap, digitallarver, taffliga make-up-effekter och en story som inte håller ens med god vilja. Det fanns inte en sekund i denna film som jag uppfattade som intressant, spännande eller ens dramatisk. Faktum är att sonen och jag satt och gissade händelserna korrekt innan de hände i filmen och skrattade åt varandras fyndigheter. Således uppträdde jag som en typ som jag generellt hatar att ha i samma biosalong som jag själv sitter i. Men nu satt vi hemma och då även frugan fick nog av filmen efter 20 minuter kunde vi fnissa allt vi orkade. Mot slutet orkade vi inte längre fnissa ens. Denna ekologi-skräck-slisk-ajabaja-sörja låter som tomma tunnor och innehåller lika mycket. Nada, niente, niets, nichts, rien, ei mitään, nothing!
Vi slår upp problemet i klimatguiden
Men Blu-ray skall det allt vara. Dessvärre är grundmaterialet uselt. Detta är en lågbudgetfilm och förmodligen har man använt lågbudgetutrustning. Bilden är på sina ställen helt acceptabel, men mestadels grusig, grynig, brusig och allt annat än en bra BD-bild bör vara. Ljudet hänger i samma nivå, fastän även där kan man hitta några vettiga frekvenser på rätta ställen. Men då öppna sår berikas med sliskljud, då larver skriker och då det mesta låter fel, så blir den audiovisuella upplevelsen en kalkon med extra fjädrar runt kalaskulan. Tacksamt kan vi konstatera att extramaterial inte finns. Vad jag tycker om musiken i sammanhanget kan jag inte ens yppa som jag tänker, för jag skulle vara tvungen att censurera mig själv och sådant gör jag inte. Eller gjorde jag det nu? Litet som att säga, Jag tar den här utan lov, om det är okej!
Dramatik i skymningen. Inte!
Nu har jag konstaterat att filmens innehåll är vidrigt dåligt, skrattretande om inte annat. Kvalitén är usel och man behöver inte jämföra AV med Avatar för att konstatera detta. Därtill kommer ett foto som är taffligt, en klippning som är amatörmässigt och skådespelare som går i sömnen. En av dessa gör dock ett tappert försök och det är Martha McIsaac som dottern, men i sammanhanget blir hon dessvärre en del av en rutten film som verkligen inte får min rekommendation. Som ett litet kuriosa kan nämnas, att få filmer på IMDB saknar info om fotografen. Denna gör det. Kanske det finns en orsak. Men å andra sidan finns det fyra assisterande fotografer istället. En sak är säker. Arctic Outbreak, The Thaw, Frozen, och allt vad filmen nu heter, kommer garanterat inte att få en uppföljare. Och skulle den få det, översätt den gärna till Närapå Katastrof - Mammutmaskarnas Återkomst. Har man ont om pengar kanske Kilmer ställer upp igen. Och Mark Hamill, Michael Paré & Don Swayze. Med Uwe Boll i regissörsstolen. Den köper jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jamen kommentera gärna om Du tycker det är nödvändigt, roande eller bara för att Du är snäll.