Därför är det roligt att se en film, om också en gammal, som inte förlitar sig på tekniken, utan enbart på berättelsen och dess aktörer. Fin film. Se här! En recension!
Snygg sorti för John Wayne
Är Gunfighter ett svenskt ord? Inte i min ordbok i alla fall. Nåväl, vi förstår alla vad det betyder, men då originaltiteln The Shootist är "översatt" till Den Siste Gunfightern så står alla mina hår på kroppen inåt och proklamerar hur illa detta låter. Revolvermannen, Den Siste Revolvermannen, Den siste Skottlossarstofilen.... Vad som helst utom den vi dras med idag. Lev med det, kan man säga, och det är precis det vi får göra oavsett om denna betydelselösa detalj retar mig eller inte.
Mr. Books på väg till sin sista anhalt
Efter John Wayne kom det ett antal glada avtryckarfingrar till alla filmvänners glädje, men på ett sätt sitter titeln och John Wayne helt korrekt på plats, för filmen var mannens sista och han spelade en revolverman som kommit till slutet av sitt liv. Efter ett elakt cancerbesked tar J.B. Books (Wayne) till opiumflaskan för att lindra smärtorna och skaffar sig ett palliativt boende hos Bond Rogers (Lauren Bacall), som är föga förtjust i att ha en man med 30 liv på sitt samvete under sitt tak. Hennes som Gillom (Ron Howard) är mer än förtjust och trots Books önskan sprids ryktet om hans närvaro och hälsoproblem runt staden som en löpeld. Det visar sig att den gamle döende mannen inte får dö i frid.
Den bekante doktorn ger en förödande prognos
Hans plan att få dö med värdighet grusas av folk som har agg mot honom och dem som gärna vill vara levereraren av blydöd, för det kan man tjäna pengar på. Alla vill ha en del av legenden och själv ser han inte framemot att bli ett skrikande paket som är beroende av andra. Vi får en snabb tillbakablick och inser att Books inte har varit Guds bästa barn. Då han blir sjuk börjar Vilda Västern att ändra sig, hästar ersätts med bilar, spårvagnen skall bli elektrisk och tiden för att vara en desperado, eller en rättskaffens man med vapen i hand, är förbi. Epoken rinner ut för Books, men det finns några gubbar som kan hjälpa honom till en värdig död. Med John Wayne, själv med ena foten i graven, blev The Shootist en film som låter oss komma ihåg mannen som en ikon, inte den som gjorde vidriga Green Berets eller något förskräckliga The Conqueror 1956. Ouääk!
Mrs. Roberts vill inte ha Books under sitt tak
Att dö är inte problemet. Att dö på rätt sätt är trångmålet. En våldsam död är bäst, då får han då utan plågor och i gengäld bli en trofé för någon aspirerande desperado. Men cancern sitter inte i hjärnan och att bli en trofé eller en lögnsaga vill Books inte. Books är ingen man som är socialt på topp. Han är en tvär och självsäker egoist. Han domderar och kräver där han inte egentligen har rätt att göra så. Men Gillom fäster han tycke vid, och likaså vid Bond. De får representera det enda ärbara han haft i sitt liv trots att han är enbart på snabbesök och ställer till mer oreda och förtvivlan än en lugn stund. Trots allt är han en mördare, även om han lagliggör sina dåd med att han inte sköt först. Och trots sitt varmare förhållande till Bond och Gillom låter regissören Don Siegel oss aldrig glömma att detta är ingen sentimental, gammal man utan en som alla vill ha livet av och till det finns det tusen orsaker.
Sheriffen kommer och gottar sig åt Books öde
Den gamle vännen och läkaren i staden, Dr. E.W. Hostetler (James Stewart) känner med sin patient, men är samtidigt ärlig nog att berätta hur svår den sista tiden kommer att vara. Han föreslår litet mellan raderna, att Books inte bör vänta till det bittra slutet, utan att snarare ta saken i egna händer. Vi vet inte om han tänker på självmord eller självmord genom provokation. I åtta dagar utvecklar Books en relation till staden. Mor och son Rogers fäster en sorts tycke i sin hyresgäst, han betalar inte för klippning, gravsten eller något annat, men han sparar sina pengar till ett syfte. Och slutligen går det inte att gömma sig från det som komma skall. I en av de sista scenerna kommer man närmare John Wayne och hans karriärs slut än någonsin förut och det gäller f.ö. alla andra skådespelare som sagt adjö i en film och sedan kilat vidare på riktigt.
Än räcker krafterna till en ritt på landsbygden
John Wayne, som före sitt genombrott hette Marion Robert Morrison, är en amerikansk filmikon av största mått. En karriär som började 1926 och slutade 1976 med The Shootist betydde 170 filmframträdanden varav några hör till filmhistoriens största klassiker. Tre gånger Oscarnominerades han, en gång vann han för bästa manliga skådespelare i True Grit 1970. Wayne spelade också i en massa undermåliga filmer som råkade ligga i tidens anda eller tvärtemot den, men som en massiv filmpersonlighet kan man inte förbise, att Wayne jobbade med de bästa och presterade oftast det man krävde av honom. Han var ingen lätt person att arbeta med. Han hade sina bestämda åsikter, var alltid mån om sitt rykte och kunde i nästa stund slänga ur sig kommentarer om raspolitik eller patriotism, som i Waynes fall kom att göra honom till en äkta rödblå individ som hatade kommunismen mer än allt annat.
John Wayne lär Ron Howard att skjuta
The Shootist knyter ihop en mans fenomenala karriär. Flera andra har slutit säcken eller börjat sy ihop dem, såsom Clint Eastwood som slutat agera, men som på topp petar ihop en och annan film till. John Wayne var inte på topp. Han var svårt sjuk, hade genomgått onda tider med cancer och var ingalunda första valet till filmen heller. Med litet otur skulle han ha slutat sin karriär som en pinsam gubbe, som lever på gamla minnen från storhetstiden. Men nu fick Wayne chansen att ge av sig en sista gång och det gjorde han med besked. Vi känner igen attityden, gesterna, stilen. Vi ser också en känslig man, som i sin sista chans att återfå värdighet inför någon som helst visar en mänsklig sida av sig själv. För att ge en förklaring till sitt liv säger han till Gillom: I won't be wronged. I won't be insulted. I won't be laid a-hand on. I don't do these things to other people, and I require the same from them.
För övrigt är dialogen i The Shootist den bästa som man kan hitta i en John Wayne-film. Visst har han varit vass i tungan, men i denna rulle får han hålla på med elakheter och skulle filmen vara från 2000-talet, så skulle den vara barnförbjuden bara för dialogens skull. Nu får vi nöja oss med 70-talets med sävliga språk, men det Wayne säger kommer djupt från hjärtat, litet tyket och lätt kryddat med svart humor.
Carson City Marshal Walter Thibido: You wouldn't gun down a police officer.
John Bernard Books: What'd stop me? Fear of dying?
En film skall ses som en film oavsett om huvudrollen spelas av en amerikansk ikon. John Wayne var en amerikansk filmlegend och kommer så att fortsätta existera så länge som filmmediet finns. De är få i antal som gjort ett bestående intryck i amerikansk film och John Wayne är en av dem. Inte älskad av alla, men noterad av de flesta och en förebild för många, många skådespelare. Hans sista film är en långsam melodram där gamla tiders med adrenalinstinna alfahanne-skottlossnings-romanser ligger enbart som historiska händelser i ett minne som börjar svika eller minnen som man vill glömma. Wayne gör en storartad roll som en man vid randen och en karaktär som fortfarande är kapabel att få hjärtan att brista. Den absolut sista scenen i filmen var onödig, men sedd i dagens moderna ljus fullständigt logisk.
Kanske Gillom tar vid där Books slutade
Dvd:n kommer som en bildmässig överraskning. Förutom litet skräp här och var är bilden hur bra som helst. The Shootist är filmad med traditionell 35 mm film i Technicolor och överföringen till digitalt har man lyckats mycket väl med. Filmen ser riktigt bra ut. Ljudet lämnar en del att önska, för mono låter ganska fattigt. Jag trixade litet till och löste dilemmat med en fejksurround och det funkade hyfsat bra. Dock skulle man ha lagt litet maken till då man digitaliserade denna film som nog bör räknas som en klassiker. Elmer Bernstein stod för musiken och då man vet vad man kan vänta sig blir inte heller det musikaliska speciellt överraskande, men ack så lämpligt i sammanhanget. Inget extramaterial.
John Wayne var på väg att checka ut för sista gången redan före och under filmatiseringen och detta blev som sagt hans sista film. James Stewart var nästan döv och hans dialog är därefter. Don Siegel, som bäst kommes ihåg p.g.a. Dirty Harry hann inte med många filmer till innan han gick bort. Elmer Bernstein är död. Men Ron Howard blev ett av de största namnen i filmindustrin och Lauren Bacall gör vid nästan 90 års ålder fortfarande röster och ansikten i filmens värld. Men av alla dessa kommer Wayne att vara den som förknippas bäst och mest med amerikansk western och patriotisk film. Och det är inte fy skam för en som en som hette Marion och fick 75$ i veckan då hans karriär startade. The Shootist är absolut sevärd om man gillar Wayne och amerikansk western med hjärtat på rätt ställe.
©Janne Ahlgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jamen kommentera gärna om Du tycker det är nödvändigt, roande eller bara för att Du är snäll.